Har ni sett en sån liten söt ekorrstjej, Doraline! Det var ett av stämpelmotiven som
jag nyligen hade turen att vinna från www.motivet.com och jösses i min låda, vilken
lycka det var att stämpla med dessa stämplar! När det gäller stämpelkvalité är jag som
hängiven "gummisamlare" ganska petig och dessa raringar är bland de bästa jag stämplat
med och alla små detaljer blev superbra både på "vanligt" papper och akvarell, så ni kan
tänka vilken lycka när jag nu haft "premiär" med Doraline!
Rekommenderar dom verkligen, både gulliga och så i in vassen bra!

Uppstämling på akvarellpapper och färgläggning Tombowspennor, papper från Inkido,
spets från "låddan", Primablommor som fått glimmermistdusch (men det syns inte
så väldigt bra idag heller....).



Denna lilla pappersväska var jag haft här i bloggen förut. Väskan är så rolig och enkel att göra
och går att variera på så många vis,  bara du har ett dubbelsidig papper!
Under mässan i Skövde satt jag lite i Hobbyhusets monter och pysslade med dessa väskor och
många ritade av mallen, kul!




Så här ser den ut utvikt och det som glimmar är hologram-embossingpulver, text till Mors Dag
från Inkido och swirl från Bosskut dies. Pappret är tillverkat av Prima och du finner allt material
i Hobbyhusets shop!
Det finns mer bilder i Hobbyhusets Inspirationblogg och under helgen kommer även väskans mall
finns där,  då min underbara DT-mamma Cia ska hjälpa mej, som ibland får datateknikiskt hjärnsläpp
att lägga ut den!



Den stora dotterns pojkvän klarade igår av att ta sitt bilkörkort och fick detta kort ihop med en
Lamborgini i mycket liiiiitet format, men det går dock att öppna bildörrarna och "pull-back"-
funktion.......Det ljuvliga pappret med prickarna och det matchande bandet finns i Hobbyhusets
shop. Snobbenstämpel från Stampabilites färglagt med Copicspennor, text QK Maggie och lite
bling här å var.

Bilkörkort ja, jag minns min uppköring som det var igår (dryga 20 år sedan....)och det  är ett minne
som sitter hårt fastestat i minnesbalken!
Dagen för skrivprov och uppkörning närmade sej och jag var ganska nervös och kände stor oro och
press över att inte klara det. Körkortet skulle underlätta livet en hel del boende på landet och det skulle
vara skönt att ha det avklarat innan skolan började på nytt igen!
Jag yppade inte ord  till någon om när jag skulle köra upp - vet inte riktigt hur jag resonerade och nu i
efterhand inser jag att det var ganska dumt......

Nässjö är ju en relativt lugn stad, men som jag berättat innan livar den upp på torsdagarna då det
är TORGDAG och alla ska till stan - både boende i stan och utanför. På sommaren kommer massor av
 folk  vid fint väder till torget är det härlig känsla av sommarfest!
Och som ni kanske räknat ut så var det självklart uppkörning på torsdagarna!!!!

Körkortets första del med skrivning/teoriprov gick bra och när det blev min tur bakom bilratten flöt allt på och
det kändes toppen!  När vi kom till city denna arma torsdag, mitt i sommaren så hade ju Morsan och Farsan
inte varit sämre än att dom tagit sej till stan och precis skulle Morsan gå över på övergångstället vid Åhléns när
vi kom körande......
Av en slump fick hon se att jag satt med en främmande man ( = besiktningsmannen) vid min sida i en för henne
okänd bil och då slog det tydligen helt slint för henne!
Jag satt där i bilen och höll nu i ratten så knogarna vitnade och väntade på att hon skulle gå över. Visst, det gjorde
hon, 2-3 meter ut i gatan, sedan vände hon  tvärt och gick tillbaka till trottoaren och stod och trampade....
Det hade ju liksom räckt med det, men när hon trampat runt lite gick hon ut 2-3 meter ut  i gatan IGEN och IGEN och IGEN!!!!!!

Turligt kom Farsan strax därefter och han begrep direkt att det var uppkörning på gång och sedan begrep han raskt
att Morsan ställde till oreda i trafiken, för det blev stopp på bägge håll av hennes rantade framåtillbaka. 
Folk hade börjat tuta i sina bilar ( inte jag...) och gående människor stannade och undrade  vad hon sysslade med!
Farsan tog henne bestämt under ena armen när hon nådde trottoaren typ fjärde gången och bara fortsatte att gå
vidare på trottoaren med Morsan i släp och trafiken kunde nu äntligen komma igång igen!

När vi kommit en liten bit (Duka-affären) sa besiktningsmannen allvarligt och med eftertryck:
-Det finns verkligen virriga människor i trafiken!
Jag höll ännu väldigt hårt i bilratten, stirrade rakt fram och muttrade sammanbitet till svar:
-Det var min Mor!

Efter ytterligare en bits körning fick jag stanna och fick godkänt med några sista ord för besiktningsmannen:
-Jag beklagar verkligen att den virriga människan är din Mor.....

Vi har många gånger skrattat åt detta, för vad annat skulle vi göra när Morsan höll på att sabotera min upp-
körning! Det värsta var dock att det dröjde många timmar innan jag fick fatt i en telefon och kunde ringa hem
och säga att jag klarat "lappen".
 Dessa timmar var grymma säger Morsan, mina föräldrar blev lite chockade och allrahelst Morsan, som trodde
att hon förorsakat min kuggning. De gick till sin bil utan yttra ett ord och åkte hem. Morsan tillbringade timmarna
 innan jag ringde med att ligga i sin säng och stirra upp i taket, hon påstår nu efteråt att jag var svart i ögonen och
det är ju konstigt jag som har melerade ögon.......

Önskar er alla en trevlig helg - pyssla lugnt och håll er inne på uppkörningsdagar i den mån det går......

Skutt & Kram